what are words if you really don't mean them when you say them

Det var en måndag kväll i juni. Fortfarande ljust ute. Musiken spelade från radion och mobilen plingade på med sitt meddelande ljud.
I en lägenhet på norr satt jag och försökte packa men insåg att det hade tagit stopp. Jag stod bara och tittade på kartongerna och alla högar som blivit..
Jag kom på vad jag saknade. Min vän. En av mina äldsta och käraste vänner.
Jag tittade på klockan. Digitallamporna på boxen blinkar 19:54. 19:54...
Om jag skulle förenas med min vän så var jag tvungen att göra det innan 20:00. Efter det är det för sent! Då skulle det bli en alldeles för lång väg.

Jag måste försöka!

På med skorna och tar med mig nycklarna! Sprang ner för trapphuset och sedan ut.. Ser min cykel står där och även om det egentligen är en alldeles för kort väg att cykla så inser jag att det ju faktiskt går fortare. Jag tar cykeln. Cyklar...

Ja! 19:58 är klockan på mobilen och jag är innanför nästa dörr! Jag klarade det! Nu är vi förenade igen. Jag och min vän!


Förstår inte vad jag tänkte. Jag kan ju inte flyttdona utan min vän. Tur att jag kom på hur det ska vara!


Såhär ser det förresten ut hos mig nu. Sakta men säkert så ligger alla mina saker i lådor/väskor och påsar. T.o.m. ena katten har lagt sig så att jag säkert inte ska glömma henne.